Att sätta färg på tillvaron...
Om man inte har nog mycket att stå i så här i julveckan så kan man ju alltid renovera en säng...
Nu har vi alltså äntligen kommit till skott och satt igång. Gästsängen ska bli vinröd. Det tror vi ska bli fint till dom grå väggarna.
Och än en gång kan vi konstatera att allt, precis allt tar mycket längre tid än man tror.
Först ska det slipas och då upptäcker man att det ska spacklas och så måste det slipas mera. Så målartvätt och så torka och så äntligen kan man doppa penseln.
När man sedan läser på burken så står det att färgen är övermålningsbar efter 16 timmar. Ja men hallå, sexton timmar!!! Betänk att man måste måla baksidorna två varv och mest troligt tre varv på framsidorna...fast nedre gaveln syns ju från båda håll....få se det blir....Ja hur jag än snurrar och räknar så kommer det att ta minst femtio timmar att måla och få torrt!
Men innan jultomten kommer ska den väl vara på plats i gästrummet.
Fixar-Malte och Målar-Inger
Nu har vi alltså äntligen kommit till skott och satt igång. Gästsängen ska bli vinröd. Det tror vi ska bli fint till dom grå väggarna.
Och än en gång kan vi konstatera att allt, precis allt tar mycket längre tid än man tror.
Först ska det slipas och då upptäcker man att det ska spacklas och så måste det slipas mera. Så målartvätt och så torka och så äntligen kan man doppa penseln.
När man sedan läser på burken så står det att färgen är övermålningsbar efter 16 timmar. Ja men hallå, sexton timmar!!! Betänk att man måste måla baksidorna två varv och mest troligt tre varv på framsidorna...fast nedre gaveln syns ju från båda håll....få se det blir....Ja hur jag än snurrar och räknar så kommer det att ta minst femtio timmar att måla och få torrt!
Men innan jultomten kommer ska den väl vara på plats i gästrummet.
Fixar-Malte och Målar-Inger
Julen varar fram till påska....
Ve och fasa om det skulle vara sant!
Precis en vecka kvar till julafton och jag har ingen julstämning alls. Har märkt att det blir sämre och sämre med den saken, mindre och mindre pynt plockas fram och dom senaste åren har vi börjat tveka om vi ska ha julgran eller... Men när det börjar närma sig så plockas granen in i alla fall, i år har vi lov att använda oss av Henriks plastgran. Det är ju praktiskt och lättsamt. Visserligen har vår granne Sture, tillika Maltes farbror, alltid levererat en fin gran till oss men i år blir det plast. Den gran vi skulle fått får då stå på tillväxt.
För övrigt så köper vi allt mindre julklappar, det blir till småbarnen och en liten sak var till sönerna och deras kvinns.
Trevligast med julen är att vara med sina nära och kära och äta god mat. Det brukar vi lyckas rätt bra med.
Men inte vill då jag att julen ska vara fram till påska..Tänk så less vi skulle bli!
Påskkärringen och tomten verkar dock trivas ihop!
Precis en vecka kvar till julafton och jag har ingen julstämning alls. Har märkt att det blir sämre och sämre med den saken, mindre och mindre pynt plockas fram och dom senaste åren har vi börjat tveka om vi ska ha julgran eller... Men när det börjar närma sig så plockas granen in i alla fall, i år har vi lov att använda oss av Henriks plastgran. Det är ju praktiskt och lättsamt. Visserligen har vår granne Sture, tillika Maltes farbror, alltid levererat en fin gran till oss men i år blir det plast. Den gran vi skulle fått får då stå på tillväxt.
För övrigt så köper vi allt mindre julklappar, det blir till småbarnen och en liten sak var till sönerna och deras kvinns.
Trevligast med julen är att vara med sina nära och kära och äta god mat. Det brukar vi lyckas rätt bra med.
Men inte vill då jag att julen ska vara fram till påska..Tänk så less vi skulle bli!
Påskkärringen och tomten verkar dock trivas ihop!
Silveränglar
Idag var det dags för det årliga julbesöket hos mina kvarvarande fastrar. Ja den äldsta, faster Kerstin, nittioåringen, besökte min syster Gun och jag i torsdags. Nu var det faster Valborg, näst äldst i den Granströmska syskonskaran och så Sigrid som är lillflickan.
Dom är alla silvriga i håret och har glimten i ögat. Roligt är att höra deras positiva prat att dom har det så bra. Till och med faster Sigrid som verkligen drabbats. Kärlkramp, hjärtinfarkt, ett amputerat ben och nu ett elakt bensår på det kvarvarande benet. Lite ledsen över att hon och hennes goa glada Lasse ska flytta från huset och till en lägenhet. Flytta från sitt barndomshem där hon bott i hela sitt liv. Nästan åttio år i samma hus, det är klart att det ska kännas konstigt. Det är tillika vårat "farfars" och sen blir det väl aldrig mer att kliva över tröskeln där. Men som Lasse sa, det förgångna är gjort och bara nostalgi...
Man måste blicka framåt fast man är silvervit i håret!
Vi ger en liten grej istället för julblommor numera.
I år var det en liten Silverängel...
Faster Valborg och Faster Sigrid med sin Lasse.
Dom är alla silvriga i håret och har glimten i ögat. Roligt är att höra deras positiva prat att dom har det så bra. Till och med faster Sigrid som verkligen drabbats. Kärlkramp, hjärtinfarkt, ett amputerat ben och nu ett elakt bensår på det kvarvarande benet. Lite ledsen över att hon och hennes goa glada Lasse ska flytta från huset och till en lägenhet. Flytta från sitt barndomshem där hon bott i hela sitt liv. Nästan åttio år i samma hus, det är klart att det ska kännas konstigt. Det är tillika vårat "farfars" och sen blir det väl aldrig mer att kliva över tröskeln där. Men som Lasse sa, det förgångna är gjort och bara nostalgi...
Man måste blicka framåt fast man är silvervit i håret!
Vi ger en liten grej istället för julblommor numera.
I år var det en liten Silverängel...
Faster Valborg och Faster Sigrid med sin Lasse.
Barnasinnen hos stora och små
Idag har vi bara lekt hela dagen. Försöker visa Anton och Kerstin vad jag roade deras pappa och farbror Henrik med när dom var små. En lek var att klistra fast tapeter på golvet och rita vägar och hus. Det tar ju en bra stund att hitta på allt. Sedan finns ju alltid knappburken som Anton lekt med hur många timmar som helst när han var mindre. Nu är det Kerstins tur att plocka dom till och från en burk.
Innan middagen så blev det en spännande sparktur in till Fridhem. Eftersom det inte är gatlysen dit så var det kul att ha på sig pannlamporna. Vi såg både spår efter hare och älg.
Väl hemma så vankades hamburgare och pommes.
Kvällen avslutades med lite lek och plask för dom små liven som för tillfället har en arbetsplats istället för ett badrum hemma i Kåge.
Att leka en hel dag tar på gamla krafter så jag garanterar en mycket tidig kväll hos Segerstedts....
Tapetkartor Fridhem Kerstin Anton
Innan middagen så blev det en spännande sparktur in till Fridhem. Eftersom det inte är gatlysen dit så var det kul att ha på sig pannlamporna. Vi såg både spår efter hare och älg.
Väl hemma så vankades hamburgare och pommes.
Kvällen avslutades med lite lek och plask för dom små liven som för tillfället har en arbetsplats istället för ett badrum hemma i Kåge.
Att leka en hel dag tar på gamla krafter så jag garanterar en mycket tidig kväll hos Segerstedts....
Tapetkartor Fridhem Kerstin Anton
Lucia 2007
Luciamorgonen började lite kaotiskt!
Jag är en morgonpigg person i vanliga fall men i morse, när jag skulle iväg på festligheter, ja då tog kroppeländet..time out! Men jag lyckades tråckla in kroppen i stadskläderna och måla upp ansiktet för att visa mig för allmänheten inom rimlig tid.
Först var det luciafirande på Manngårdens dagis i Kåge. Anton och Kerstin var hur underbara som helst. Anton sjöng alla sångerna med klar och hög stämma, vad månne bliva? Kerstin lyckades nog bli den mest fotograferade ungen, genom att helt enkelt stanna kvar och mottaga folkets jubel.....sötnosen!
Sedan var det dags att fira den äldsta "Kerstinen "i släkten. Faster Kerstin som fyller 90 år den 18 december. Min syster Gun och jag gjorde det årliga julbesöket hos denna positiva kvinna. En stark personlighet som varit distriktsköterska i Jokkmokk bland annat. Man blir glad när man hör henne säga: Allt är så bra......Hoppas man blir lika positiv!
Sedan var det Staan och eventuella julklappsinköp innan håret skulle kapas. Men alltså av shopping blev intet! Jag blev liksom förlamad av alla köpsugna medmänniskor.... är jag ett UFO eller vad??? Jag köpte lite kalendrar och ett pussel och en bok.
Efter veckohandlingen styrde jag åter kosan mot tryggheten och Norrlångträsk ( samma ställe) och till middag som Malte lagat.
Luciamorgon. Släktens yngsta Kerstin och den äldsta.
Dåremellan har vi två "Kerstinar " till som antagligen kommer att dyka upp förr eller senare1
Jag är en morgonpigg person i vanliga fall men i morse, när jag skulle iväg på festligheter, ja då tog kroppeländet..time out! Men jag lyckades tråckla in kroppen i stadskläderna och måla upp ansiktet för att visa mig för allmänheten inom rimlig tid.
Först var det luciafirande på Manngårdens dagis i Kåge. Anton och Kerstin var hur underbara som helst. Anton sjöng alla sångerna med klar och hög stämma, vad månne bliva? Kerstin lyckades nog bli den mest fotograferade ungen, genom att helt enkelt stanna kvar och mottaga folkets jubel.....sötnosen!
Sedan var det dags att fira den äldsta "Kerstinen "i släkten. Faster Kerstin som fyller 90 år den 18 december. Min syster Gun och jag gjorde det årliga julbesöket hos denna positiva kvinna. En stark personlighet som varit distriktsköterska i Jokkmokk bland annat. Man blir glad när man hör henne säga: Allt är så bra......Hoppas man blir lika positiv!
Sedan var det Staan och eventuella julklappsinköp innan håret skulle kapas. Men alltså av shopping blev intet! Jag blev liksom förlamad av alla köpsugna medmänniskor.... är jag ett UFO eller vad??? Jag köpte lite kalendrar och ett pussel och en bok.
Efter veckohandlingen styrde jag åter kosan mot tryggheten och Norrlångträsk ( samma ställe) och till middag som Malte lagat.
Luciamorgon. Släktens yngsta Kerstin och den äldsta.
Dåremellan har vi två "Kerstinar " till som antagligen kommer att dyka upp förr eller senare1
Sandströms Innovation AB
Nu kommer en liten presentation om ett "byaföretag" igen.
Sandströms Innovation AB, ja så heter företaget idag, som från början hette Saro och sedan Uttern.
Saro startades av bröderna Rolf och Arne Sandström redan 1961 i den gamla smedjan i byn. Dom började med lite rep.och svets samt tillverkning av ramlist och tavelramar. Ramverkstan lever fortfarande som ett av Rolfs skötebarn.
1964 började så planerna på att tillverka plastbåtar att ta fart. Det visade sig vara ett lyckokast. Verksamheten flyttade till den nedlagda skolan och har sedan byggts ut i omgångar. Som mest jobbade ett sextiotal personer på båtfabriken.
Namnet Utternbåtar har verkligen placerat vår by på kartan. Som underrubriken på den här bloggenantyder.... En världs del....
Till slut kändes dock kostymen en aning trång och företaget såldes till Brunnswick. Efter några år i deras ägo så flyttades verksamheten till Skelleftehamn. Då blev det allt lite deppigt i byn. Man blir lätt bortskämd med arbetstillfällen runt knuten. Dessutom har ju båtfabriken gett avknoppning till andra småföretag i bygden, som är beroende av viss legotillverkning.
Sakta men säkert så återupptogs en del verksamhet i lokalerna och nu jobbar här glädjande nog, ca.45 personer igen.
Idag tillverkas några båtserier för Utterns räkning och en del övriga båtdetaljer. Från och med 2008 så tillverkas också fem egna båtmodeller. Här görs dom populära jordkällarna i ett par olika varianter. Vägglaminat till arbetsbodar och lite annat smått och gott.
Det har nu gått drygt fyrtio år sedan den första plastbåten gjordes i byn, och nu gläder det oss att se den yngre generationen Sandström vid rodret.
Lite blandade bilder från Fabriken , som vi allmänt säger här i byn!
Nedersta bilden är på Jordkällarna som kommer att dyka upp lite längre fram, så pass på....
Sandströms Innovation AB, ja så heter företaget idag, som från början hette Saro och sedan Uttern.
Saro startades av bröderna Rolf och Arne Sandström redan 1961 i den gamla smedjan i byn. Dom började med lite rep.och svets samt tillverkning av ramlist och tavelramar. Ramverkstan lever fortfarande som ett av Rolfs skötebarn.
1964 började så planerna på att tillverka plastbåtar att ta fart. Det visade sig vara ett lyckokast. Verksamheten flyttade till den nedlagda skolan och har sedan byggts ut i omgångar. Som mest jobbade ett sextiotal personer på båtfabriken.
Namnet Utternbåtar har verkligen placerat vår by på kartan. Som underrubriken på den här bloggenantyder.... En världs del....
Till slut kändes dock kostymen en aning trång och företaget såldes till Brunnswick. Efter några år i deras ägo så flyttades verksamheten till Skelleftehamn. Då blev det allt lite deppigt i byn. Man blir lätt bortskämd med arbetstillfällen runt knuten. Dessutom har ju båtfabriken gett avknoppning till andra småföretag i bygden, som är beroende av viss legotillverkning.
Sakta men säkert så återupptogs en del verksamhet i lokalerna och nu jobbar här glädjande nog, ca.45 personer igen.
Idag tillverkas några båtserier för Utterns räkning och en del övriga båtdetaljer. Från och med 2008 så tillverkas också fem egna båtmodeller. Här görs dom populära jordkällarna i ett par olika varianter. Vägglaminat till arbetsbodar och lite annat smått och gott.
Det har nu gått drygt fyrtio år sedan den första plastbåten gjordes i byn, och nu gläder det oss att se den yngre generationen Sandström vid rodret.
Lite blandade bilder från Fabriken , som vi allmänt säger här i byn!
Nedersta bilden är på Jordkällarna som kommer att dyka upp lite längre fram, så pass på....
Sol ute och kaos inne...
Vaknade till en riktigt kall dag så vad passar bättre då än att svetta upp sig i köket. Julbaket ligger på...
Vårat kök är inte alltför stort så det behövs inte mycket alls för att stöka till det. Måste erkänna att jag är specialist på det. Mindre duktig är jag på att baka små puttenuttiga bakverk, men till jul brukar jag ta mig i den berömda kragen. Jag svär och bannes och svettas och stökar till. Spelar någon banal julskiva för att komma i rätt stämmning och intalar mig att det är väl kul att baka lite goda kakor... Lyckas inte alltför bra!
Mitt på dagen tog jag paus och följde Malte på en vacker men kall skogspromenad.
Tog mera vinterbilder. Bland annat på våran lada. Den använder vi som förråd till diverse mer eller mindre viktiga ägodelar. Den är från 1827, i alla fall är det årtalet inristat i en stock, dörren och taket är dock av senare datum.
Sedan blev det lite mera bak. Puh...
Tack och lov lovar Malte att fixa middagen. Spagetti Carbonara ska det visst bli.
Jag pustar ut på "divanen"....och är glad att baket är klart för i år.
Kaos i vårt kök, lite av julbaket. Malte går i skogen. Lada från 1827
Vårat kök är inte alltför stort så det behövs inte mycket alls för att stöka till det. Måste erkänna att jag är specialist på det. Mindre duktig är jag på att baka små puttenuttiga bakverk, men till jul brukar jag ta mig i den berömda kragen. Jag svär och bannes och svettas och stökar till. Spelar någon banal julskiva för att komma i rätt stämmning och intalar mig att det är väl kul att baka lite goda kakor... Lyckas inte alltför bra!
Mitt på dagen tog jag paus och följde Malte på en vacker men kall skogspromenad.
Tog mera vinterbilder. Bland annat på våran lada. Den använder vi som förråd till diverse mer eller mindre viktiga ägodelar. Den är från 1827, i alla fall är det årtalet inristat i en stock, dörren och taket är dock av senare datum.
Sedan blev det lite mera bak. Puh...
Tack och lov lovar Malte att fixa middagen. Spagetti Carbonara ska det visst bli.
Jag pustar ut på "divanen"....och är glad att baket är klart för i år.
Kaos i vårt kök, lite av julbaket. Malte går i skogen. Lada från 1827
Olika falla ödets lotter...
Med TV- bilder från årets nobelmiddag intog vi var sin leverpastejmacka och ett stort glas mellanmjölk. Jättegott och precis vad vi ville ha. Skulle nog få en släng av panik om jag skulle sitta där timme ut och timme in. Visst är det elegant och säkert intressant på många sätt men ändå. För det första skulle diskbråcket aktiveras av allt sittande, och så det där med toalettbesöken, verkar ju vara minst en kilometer dit...och så kanske efterätten redan passerat när man är tillbaka. Nä jag tror det är lika bra att man inte fått nåt nobelpris, fast pengarna skulle ju sitta fint.... kanske man skulle tota ihop en schyst text....
Tills dess så får det bli nobelfest via teven.
Tills dess så får det bli nobelfest via teven.
Andra advent
Fortsatt vackert ute och tack och lov lite kallgrader.
Idag var det riktigt snärjigt att hinna laga mat mellan alla skidtävlingar på TV. Det var skidskytte och skidstafett och alpint och allt var intressant ur svensk synvinkel.
Det konstiga är att man kan bli så trött av att bara se på....
Med andra ord idag har det varit riktigt slappt hos Segerstedts, tur att Johanna och Henrik kom på besök och delade middagsmaten med oss.
En märklig sak inträffade faktiskt medan vi lagade till maten. En mygga hade förvirrat förirrat sig in i vårat kök. Det bevisar ju att det är på tok för varmt för årstiden.
Potatisskalerska, "soffpotatis" och en död mygga samt matgästerna tittar på gamla foton!
Idag var det riktigt snärjigt att hinna laga mat mellan alla skidtävlingar på TV. Det var skidskytte och skidstafett och alpint och allt var intressant ur svensk synvinkel.
Det konstiga är att man kan bli så trött av att bara se på....
Med andra ord idag har det varit riktigt slappt hos Segerstedts, tur att Johanna och Henrik kom på besök och delade middagsmaten med oss.
En märklig sak inträffade faktiskt medan vi lagade till maten. En mygga hade förvirrat förirrat sig in i vårat kök. Det bevisar ju att det är på tok för varmt för årstiden.
Potatisskalerska, "soffpotatis" och en död mygga samt matgästerna tittar på gamla foton!
Skenet bedrar....
Alltså med risk för att förmedla många snöbilder här på bloggen...Men det är bara sååå vackert ute. Den snö som började falla tidigt i morse har placerat sig på det allra vackraste sättet. Varenda gren är täckt med ren vit snö. Som ett vykort.
Att det är en snö som innehåller mest vatten syns inte men så är det. Det är klafsigt och otrevligt att vandra på byavägen. Snögubben har dött drunkningsdöden och en ny är inte möjlig att tillverka. Det är för blöt snö och dessutom har vi inga barnbarn hemma. Det skulle väl se för tokigt ut om vi gammel skulle ut och börja göra snögubbar...
Som sagt vackert är det men inte angenämt.
Lapsus linguae
Rubriken betyder:felsägning.
Och ett fel har av mig blivit begånget.
Rolf har påtalat att förslaget till ett byabibliotek kommer från Cici Lindgren. Så Cici är det som ska ha ära och berömmelse för denna fantastiska idè.
Tack för det!
Och ett fel har av mig blivit begånget.
Rolf har påtalat att förslaget till ett byabibliotek kommer från Cici Lindgren. Så Cici är det som ska ha ära och berömmelse för denna fantastiska idè.
Tack för det!
Varmt både ute och inne!
Nu är jag varm i hjärteroten och glad förstås. Mitt första hedersomnämnande på Skrivarsidan! Visst har jag fått positiva kommentarer tidigare för någon text, men det här känns som lite mer. Vet inte om jag tycker att det är den bästa texten jag skrivit, men den är då tidsenlig. Vill någon läsa så prova gå in på Skrivarsidan eller hör av er. Texten heter "Granen står så dyr och grann i stugan"
En som också har det varmt är snögubben som lever en tinande tillvaro. Snart är väl bara kepsen kvar.
Hoppas på lite mer vinterväder. Är det vinter så ska det inte vara 3 plussgrader. Det tycker då varken snögubben eller jag.
Nu ska jag gotta mig åt berömmet hela dagen.
Snart bara en våt fläck...Ser ni gräset är framme i tunneln? Ska det verkligen vara så den 7 december?
En som också har det varmt är snögubben som lever en tinande tillvaro. Snart är väl bara kepsen kvar.
Hoppas på lite mer vinterväder. Är det vinter så ska det inte vara 3 plussgrader. Det tycker då varken snögubben eller jag.
Nu ska jag gotta mig åt berömmet hela dagen.
Snart bara en våt fläck...Ser ni gräset är framme i tunneln? Ska det verkligen vara så den 7 december?
Redan utrotad art...???
Man kan verkligen undra om diskussionen om avskjutning av vargar även gäller Bitvargen! På vår resa till och från Staan så var vägarna helt bedrövliga. Snömodd som skrek efter Bitvargen. Sedan kan man ju undra varifrån namnet kommer, är det någon som vet? Man ( inte jag alltså..) var ju nästan lite rädd för Bitvargen som barn. Men allting var annars förr på den tiden då Bitvargen visade sig allt som oftast. Ta det här med datorer till exempel inte lekte vi med dom... nä vi hade på sin höjd en bilderbok att bläddra i som fyraåring. Idag kan en fyraåring så mycket om datorer att han tycker att farfar bör lära sig lite mer. Men se Bitvargen det får dom inte speciellt ofta!
När vi så hade sladdat oss hem så fick vi trevligt besök av Sven-Olov och Viviann.
Farfar på datakurs, Svenne och Vivvi med Mat-Tina i mitten....
Någon bild på Bitvargen finns inte eftersom vi inte träffat någon på lång,lång tid!
När vi så hade sladdat oss hem så fick vi trevligt besök av Sven-Olov och Viviann.
Farfar på datakurs, Svenne och Vivvi med Mat-Tina i mitten....
Någon bild på Bitvargen finns inte eftersom vi inte träffat någon på lång,lång tid!
Byagården
Bara för att vi bor i en relativt liten by så ska ni inte tro att vi saknar kultur. När bokbussen slutade komma så ordnade Rolf ett eget bibliotek i de lokaler som han äger men som gratis disponeras av alla bybor. På nedre plan finns biljard och pingisbord. Hockeyspel och diverse brädspel. Samt en hylla med tidskrifter. Idag upptäckte jag att en motionscykel också anlänt. Här håller det yngre gardet till.
På övervåningen finns lokaler för kursverksamhet, ett kök och ett rum med en vävstol. Och så biblioteket. Här finns diverse historiska dokument och skrifter från anno dazumal och så några hyllor med böcker som vi bybor skänkt. När man läst sina egna böcker så kan man med fördel lämna dom hit så att övriga bybor får låna och läsa. Visst är det en bra idè?
Vi använder sidoingången, därför ligger snön kvar!
Här var tidigare lanthandel.
På övervåningen finns lokaler för kursverksamhet, ett kök och ett rum med en vävstol. Och så biblioteket. Här finns diverse historiska dokument och skrifter från anno dazumal och så några hyllor med böcker som vi bybor skänkt. När man läst sina egna böcker så kan man med fördel lämna dom hit så att övriga bybor får låna och läsa. Visst är det en bra idè?
Vi använder sidoingången, därför ligger snön kvar!
Här var tidigare lanthandel.
Smårisigt...
Just så känns det både för Malte och mej justnu, lite smårisigt. Egentligen vet jag inte om det är så mycket bättre att vara smårisig än att vara helrisig.
Är man helrisig så ligger man ju pall och ägnar all kraft åt att förbättra sitt tillstånd. Men om man bara är halverscht.... ( ett norrländskt ord för halvt/ hälften, med reservation för stavningen.) ja då försöker man ju gå på i ullstrumporna som vanligt. Allt känns bara jobbigare än vanligt.
Hur som helst så är det inget att göra något åt för tillfället. Vi får avvakta och se om vi kommer igenom snårriset utan att insjukna.
Undvik risiga miljöer!
Är man helrisig så ligger man ju pall och ägnar all kraft åt att förbättra sitt tillstånd. Men om man bara är halverscht.... ( ett norrländskt ord för halvt/ hälften, med reservation för stavningen.) ja då försöker man ju gå på i ullstrumporna som vanligt. Allt känns bara jobbigare än vanligt.
Hur som helst så är det inget att göra något åt för tillfället. Vi får avvakta och se om vi kommer igenom snårriset utan att insjukna.
Undvik risiga miljöer!
Ett av byns företag...
Har lovat att berätta lite om företagen här i byn och först ut blir byns Cowboy, Marcus!
En ung man som tagit ett stort och modigt steg och blivit mjölkbonde. Faktiskt är han tredje generationen som driver jordbruk på samma gård. Hans morfar och mormor hade sju kor och givetvis en helt annan hantering i sin ladugård. I mitten av åttiotalet började Marcus föräldrar sin tid som bönder och nu har alltså Marcus tagit steget.
Dagens ladugård är utrustad med robot och automatik både här och där. Det finns ett sextiotal kossor och ett antal ungdjur på tillväxt Man kan väl säga att detta är byns största företag....i alla fal om man ser till "anställda", eller ska man kalla dom producenter?
Höbalarna, som i år är hur många som helst, lastas på ett transportband så korna har ständigt tillgång till mat. På en dataskärm kan Marcus avläsa om, när och hur mycket varje ko mjölkar. Larm är kopplat till telefonen om något är på tok i ladugården. Med så mycket teknisk utrustning är det ju massor som kan krångla och jag är då förundrad över att något fungerar över huvud taget......Strömavbrott är inte poppis!
Mjölkhanteringen är ett kapitel för sig. En robot sköter allt, helt anpassat för varje individ. Djuren går frivilligt in för att bli mjölkade och belönas med sin dos av kraftfoder. Går dom för ofta så får dom nobben.
Roboten känner också av om mjölken inte är perfekt av någon anledning,och kasserar den innan den kommer in i stora mjölktanken. På så sätt vet Marcus att han levererar bra mjölk till Norrmejerier.
Marcus är idag ensam mjölkbode i byn. Tillsammans med sina föräldrar för han traditionen vidare på ett modernt sätt.
Mamma mu..? Byns yngsta innevånare
En ung man som tagit ett stort och modigt steg och blivit mjölkbonde. Faktiskt är han tredje generationen som driver jordbruk på samma gård. Hans morfar och mormor hade sju kor och givetvis en helt annan hantering i sin ladugård. I mitten av åttiotalet började Marcus föräldrar sin tid som bönder och nu har alltså Marcus tagit steget.
Dagens ladugård är utrustad med robot och automatik både här och där. Det finns ett sextiotal kossor och ett antal ungdjur på tillväxt Man kan väl säga att detta är byns största företag....i alla fal om man ser till "anställda", eller ska man kalla dom producenter?
Höbalarna, som i år är hur många som helst, lastas på ett transportband så korna har ständigt tillgång till mat. På en dataskärm kan Marcus avläsa om, när och hur mycket varje ko mjölkar. Larm är kopplat till telefonen om något är på tok i ladugården. Med så mycket teknisk utrustning är det ju massor som kan krångla och jag är då förundrad över att något fungerar över huvud taget......Strömavbrott är inte poppis!
Mjölkhanteringen är ett kapitel för sig. En robot sköter allt, helt anpassat för varje individ. Djuren går frivilligt in för att bli mjölkade och belönas med sin dos av kraftfoder. Går dom för ofta så får dom nobben.
Roboten känner också av om mjölken inte är perfekt av någon anledning,och kasserar den innan den kommer in i stora mjölktanken. På så sätt vet Marcus att han levererar bra mjölk till Norrmejerier.
Marcus är idag ensam mjölkbode i byn. Tillsammans med sina föräldrar för han traditionen vidare på ett modernt sätt.
Mamma mu..? Byns yngsta innevånare
Första advent blev lite annars....
Julstämningen kom liksom av sig när Lilla Kerstin blev så sjuk att hon blev inlagd på lassarettet. Man lider ju så med dom små när dom är sjuka.
Vi tog med storebror Anton till Träsket och det var ju i alla fall en stämningshöjare. Snön som föll gjorde att det blev roligt att leka ute. Å så tände vi lite tomtebloss.
Helgen slutar i alla fall med glädje beskedet att Kersatin svarde så bra på droppet att hon nu är hemma med sin mamma och pappa. Vi håller tummarna att vi andra som varit i magvirusets närhet, inte ska drabbas...men det brukar ju vara som attan med magsjuka. Nä nu skiter vi i det här och hoppas på det bästa.
Trevlig Advent alla bloggare!
Rena snurren med farfar, tomtebloss med farmor och så lite "röra" i köket!
Vi tog med storebror Anton till Träsket och det var ju i alla fall en stämningshöjare. Snön som föll gjorde att det blev roligt att leka ute. Å så tände vi lite tomtebloss.
Helgen slutar i alla fall med glädje beskedet att Kersatin svarde så bra på droppet att hon nu är hemma med sin mamma och pappa. Vi håller tummarna att vi andra som varit i magvirusets närhet, inte ska drabbas...men det brukar ju vara som attan med magsjuka. Nä nu skiter vi i det här och hoppas på det bästa.
Trevlig Advent alla bloggare!
Rena snurren med farfar, tomtebloss med farmor och så lite "röra" i köket!
Magsjuka i gullungen Kerstin
Fy vad det är trist att se dom små liven må så dåligt som Kerstin gjorde i dag. Barn skulle alltid få vara friska om jag fick bestämma. Men ack så tåliga ungar är det är som om dom finner sig i situationen helt enkelt.
Vi tog storebror Anton med hem till träsket så att det skulle bli lite lugnare på Parhusgatan. Nu hoppas vi alla att Kerstin snart ska bli frisk och att ingen mer drattar dit. Vi vill inte att det ska vara Vinterkräksjukan.
Samtidigt som Kerstin bajsade löst och snabbt ( inget kräka idag) rev Erik och Malte badrummet. Inte på grund av bacillskräck utan för att här ska totalrenoveras. Så nu är det bara en toa som gäller.
Liten Kerstin och ett badrum i förvandling.
Vi tog storebror Anton med hem till träsket så att det skulle bli lite lugnare på Parhusgatan. Nu hoppas vi alla att Kerstin snart ska bli frisk och att ingen mer drattar dit. Vi vill inte att det ska vara Vinterkräksjukan.
Samtidigt som Kerstin bajsade löst och snabbt ( inget kräka idag) rev Erik och Malte badrummet. Inte på grund av bacillskräck utan för att här ska totalrenoveras. Så nu är det bara en toa som gäller.
Liten Kerstin och ett badrum i förvandling.
Gullmos och stjärnkollaps...
Idag var det fläsklägg och gullmos på menyn. Gullmos är inte bara ett vackert namn, det är gott också. Man kokar potatis och morötter och så gör man ett mos med smör, salt och vitpeppar. Idag fick en bit kålrot också koka med.
Det är så praktiskt med långkok...man kan ju ta hur många kaffe raster som helst under tiden man lagar mat. Det hinner man ju aldrig när man lagar snabbmat.
Eftersom första advent nalkas så var det hög tid att sätta upp stjärnan. Vår silverstjärna krånglades upp. Jag tyckte att det skulle bli en bra bild till bloggen så jag förevigade det hela. När jag vände mig om för att lägga bort kameran så hördes ett...flaff...och hips vips så hade ett stjärnfall inträffat. Silverstjärnan hade gått upp i limningen! Nu hängde en naken lampa där och dingla. Inget fint alls så jag slet ner skiten. Året -runt-lampan ställdes på sin plats igen. Bredvid trätomtarna.
Fikapaus, Henrik lastar in...Innan stjärnfallet!
Det är så praktiskt med långkok...man kan ju ta hur många kaffe raster som helst under tiden man lagar mat. Det hinner man ju aldrig när man lagar snabbmat.
Eftersom första advent nalkas så var det hög tid att sätta upp stjärnan. Vår silverstjärna krånglades upp. Jag tyckte att det skulle bli en bra bild till bloggen så jag förevigade det hela. När jag vände mig om för att lägga bort kameran så hördes ett...flaff...och hips vips så hade ett stjärnfall inträffat. Silverstjärnan hade gått upp i limningen! Nu hängde en naken lampa där och dingla. Inget fint alls så jag slet ner skiten. Året -runt-lampan ställdes på sin plats igen. Bredvid trätomtarna.
Fikapaus, Henrik lastar in...Innan stjärnfallet!
Skolplikt...?
Nu är jag så upprörd så jag kan inte vänta tills Malte kommer från jobbet med att skriva i bloggen. Vi brukar ju hjälpas åt även med detta.
Alltså ska det vara livsfarligt att skicka sina ungar till skolan? Det verkar ju så idag. Visserligen var det vuxna som attackerades denna gång men våldet finns ju i skolmiljön. Varför ?
Eftersom det enligt svensk lag är en plikt att skicka barnen till skola så måste miljön bli säker!
Ingen vuxen skulle gå till en så farlig arbetsplats.
Hur ska vi kunna ändra på detta?
Min teori är att många ungar idag saknar BRA vuxna förebilder och så har det varit en längre tid tyvärr. Ekorrhjulet måste sluta snurra så fort. Alla dessa förvirrade och förvildade ungar måste hitta en mening med livet!
Annars går det rent ut sagt åt helvetet och det snabbt.....
Alltså ska det vara livsfarligt att skicka sina ungar till skolan? Det verkar ju så idag. Visserligen var det vuxna som attackerades denna gång men våldet finns ju i skolmiljön. Varför ?
Eftersom det enligt svensk lag är en plikt att skicka barnen till skola så måste miljön bli säker!
Ingen vuxen skulle gå till en så farlig arbetsplats.
Hur ska vi kunna ändra på detta?
Min teori är att många ungar idag saknar BRA vuxna förebilder och så har det varit en längre tid tyvärr. Ekorrhjulet måste sluta snurra så fort. Alla dessa förvirrade och förvildade ungar måste hitta en mening med livet!
Annars går det rent ut sagt åt helvetet och det snabbt.....
