Skottdagen 2008

Tack alla helgon och gudar i den inre och yttre rymden att jag redan är en gift kvinna. Skulle icket för allt smör i Småland ( eller finns det extra mycket där..?) orka ge mig ut på friarstråt!
Inte en chans efter en förmiddag med två glada barn i Kåge. Dom blir extra livade när det kommer en galen farmor som har barnasinnet kvar. Idag var det mest fotboll på en snötäckt väg samt en tur till Storskogen som gällde. Allt hade nog gått goda med min arma kropp om jag inte halkat på deras uppfart och drattade med alla kilon på rumpan. Kerstin blev skraj och fick "darrande läppen" och Anton kom direkt och visade hur man skulle gå om det var halkigt. Snälla goa ungar, men lik förbaskat har jag ont i baken just nu.
Så nu förstår ni varför jag är extra glad åt den äktenskapliga famnen idag!
Fria får någon annan göra...


Dammsamlare sökes....

Var kommer det ifrån egentligen? Och varför kommer allt till vårat lilla hus?
Lägger sig hemtamt, på prylar, blommor, lister och golv. Ulligt och gulligt, nästan lite snällt.
Envist kommer det tillbaka trots att vi motar det på porten.
Vi vill inte ha det, trivs helt enkelt inte när det blir för mycket i alla fall.
Idag gör jag ett nytt försök att bli av med eländet. Mattorna skakas och luftas på sparken. Damsugaren dras runt och brummar. Rosa skurhinken åker fram med den tillhörande mirakeltrasan...
Vaddå mirakeltrasa? När den städar på egen hand då kan vi snacka mirakel!
Kroppstemperaturen stiger och när man sätter sig ner med ett glas vatten....
Så  tränger solen in i huset och man kan inte undvika att se dom... milijarders, milijarders dammkorn virvlar runt....
Varifrån kommer dom egentligen?
Är det någon som vill ha vår andel från dammvärlden?
GRATIS!

Sotardotras tankar...

Eldsvådan hos Anna och Gunnar har väckt många tankar till liv.
Min pappa var sotarmästare i Kågedalen och tillika brandman. Så lukten av sot och rök tillhörde min bardom kan man säga. När jag tar ut askan ur spisen och känner den lukten så kan tankarna gå till pappa.
Tillbaka till branden...
Vår telefon började att ringa så fort det brann någonstans inom Kågedalen, detta var ju innan mobila larmanordningar var uppfunna. Har en konstig känsla av att det alltid brann på nätterna, eller åtminstone sena kvällar. Man blev i alla fall väckt av dessa ringsignaler och rädslan kom som ett brev på posten av mors ängslan och förmaningar att pappa skulle vara försiktig.
Elden är skoningslös i sin framfart.
Svea har ett citat som verkligen är en sanning: Elden är en bra dräng men en dålig husbonde.
Nu hoppas vi att Anna och Gunnar känner stödet från oss alla i byn och att vi snart ser ett nytt hus som dom kan flytta in i.
Platsen finns ju kvar!




En tragisk händelse...

En sorglig händelse för Anna och Gunnar när deras hus brinner ner.
Så fort en vanlig dag kan förvandlas. Igår skrev jag om glädjen över att ha tak över huvudet och nu känner jag det än mer.
Elden en farlig och grym fiende. Slukar allt och gör det fort.
Vet inte när vår by drabbades senast av en brand men jag ska höra mig för och återkomma om det.
Just nu får vi vara glada över att ingen kom till skada. Materiella ting går alltid ersätta.


Tak över huvudet....

Stora och många lapphandskar vräker ner i dag, så vi är glada att vi har tak över huvudet.
För övrigt samma tak som skyddat oss i tjugonio år.
I detta röda lilla hus har vi alltså trampat på i glädje och sorg. Väggar har flyttats, tapeter har ersatts och maskiner har förnyats, men taket är detsamma.
Det är en hisnande tanke hur mycket som hinner hända och förändras på tjugonio år. Massor har man ju glömt eller förträngt men än minns jag den starka känslan som fyllde mig när jag satte upp våra första köksgardiner... Varför just dom det vet jag inte, men det minnet är så starkt så jag nästan känner doften av nymålat och byggdamm i näsborrarna. Många byten har det blivit efter det och visst har det också glatt mig men dom där första....
Och att äta den första frukosten i "sitt eget" nya hus. Malte och jag, med Henrik i barnstolen och Erik i magen, ja visst tusan har man rätt att vara glad över sina minnen och att ha tak över huvudet....

Vårt hem i vått och torrt, sommar som vinter.....

Papparollen...

Att vara pappa kräver sin man.
Minsann!
Ofta rosas kvinnan för sin mammaroll men idag vill jag verkligen slå ett slag för hur viktigt det är med en snäll och händig pappa.



Bilsvets.....               Badrumsbygg.....

Tankekrokar...

Nu ska jag berätta om hur mina tankar kan fladdra omkring under ett par timmar...
På väg ner mot Staan kom jag att tänka på en av mina bröder som bett mig göra "Mammas palt" som han sa. Döm om min förvåning då jag stötte ihop med hans fru på Solbacken... Hon och en annan kvinna stod och pokulerat om vad vet jag ej... hur som helst så nämnde jag palten och hipps vipps, stod två moderna snygga kvinnor och så jag och diskuterade paltrecept. Vi förespråkade alla våra mödrars palt. Man kan kanske tala om Arvspalten...
En stund senare när jag gick mot bilen såg jag en gentleman med välstrukna jeans...ja dom var så välstrukna att dom till och med hade pressveck! Tanken virvlade åter till mor som slet ont med pressveck. Eller snarare hade hon svårt att inte kladda dit pressveck på våra jeans. Kan kanske bero på en händelse från hennes ungdom då hon fått i uppdrag att pressa sin fars finbyxor och råkat placera pressvecken fel...och fick bannor för det.
Idag är det väl knappast någon som råkar ut för nåt sånt...jag menar hur många stryker sina kläder idag? I alla fall inte jeans eller underkläder som jag fick lära mig... man skulle minsann vara hel och ren ....och slätstruken!

Kallkällan...

Idag tog vi oss i kragen och lastade in skidorna i Opeln för en tur till stugan.
Alltid bra att kolla så det står rätt till. Dessutom var det en solig och fin dag....men det ändrade sig redan i Svartå! Snö och blåst och nästan ingen sikt. Årets första Aprilväder, redan i februari.
Väl framme i Selet så sken solen igen. Allt var bra i båda husen, inga ovälkomna gäster hade varit innanför väggarna.
Därefter bar det av utmed älven. Vi skidade upp till Olsforsen bara för att få njuta av den vackra naturen.
Inte ett spår efter bävern, antingen har han slutat andas eller så har han flyttat. Det lär vi få veta när snön har tinat.
Dock såg vi spår efter hare, älg, rådjur och ren.

  
Myggfritt på Olsnacken.....Kallvatten....

Långt till utedasset....

Eftersom Malte inte är riktigt kry än så blev jag ensam i spåret i dag. Solen sken och det var lagomt många minusgrader. En vacker vinterdag således.
Vi fick lite ny snö under den gågna natten så jag åkte ut i en relativt orörd natur. Visserligen korsade jag några älg och harspår men dom var snötäckta. Inga djur hade alltså vistats just här efter snöfallet. Utom fåglar förståss.
Bara jag och naturen..... När jag nästan var framme vid Lidträsket såg jag lämningar efter skogsfågel...Ett nyanvänt utedass låg där dryga kilometern från vårat hus.
Nyttiga rackare det där om man ser på det fiberrika bajset.
På hemvägen kunde jag inte låta bli att fota tallen som mest trolig haft det "hett om öronen" vid minst ett tillfälle.
Tuktad och vacker.
En typisk norrlänning....



Me and my shadow......Fiberbajs...........Vild å vacker.......

Alla Hjärtans Dag 2008

Idag får vi vara hur kära vi vill. Hela dagen!
Ja det är nästan ett måste att visa sina ömma känslor denna dag. En särskild dag för alla hjärtan.
Antagligen behövs det i dagens samhälle. Dom Vassa Armbågarnas Dag gäller ju alla övriga dagar.
Men inte idag.
Idag ska vi skicka trevliga kort till varandra, äta hjärtformat snask och kånka på stora fång av röda rosor.
Till alla ni som inte bjuds på något av det ovan nämnda så bjuder vi på lite hjärtesaker från vår omgivning.
Håll till godo och ha en underbar dag!


Sparkmaffian...

Varje måndag är några av byns damer på vägarna. Ibland är det spark som gäller och ibland så stavgår dessa hurtfriska damer. Mottot är motion och trevligt sällskap och jag antar att lite gott fika också hör till.
Man kan väl sammanfatta det hela som god livskvalitè.

image151

Pantertanter på glid... Denna gång saknades två damer, dom får förevigas en annan gång!

Vinterbilder

I brist på nya händelser så får man gräva fram lite från arkivet. Vi har drabbats av baskelusker i kropparna så aktiviteten i skidspåret är för närvarande lika med noll. Tyvärr verkar det som om aktiviteten hos våra skidskyttar inte heller är på topp.
Njut av vacker vinter på bild så lovar vi att tillfriskna och återkomma.



Kåldolmar och Tupperware....

Igår var det storköks stämmning i vårat lilla kök.
Det kokades, blandades, rullades ( med viss möda) stektes och framförallt så innfan sig den karakteristiska lukten av kål. Vi gjorde kåldolmar, både till middag och till frysen. Enda nackdelen är den utpräglade lukten av kål som fyller hela huset i minst två dar., Denna rätt går inte göra i lönndom.
Enligt uppgift så var det Kalle den tolfte som tog med sig receptet från Bender i Ostmanska riket.  Man undrar  om det har nåt med Kalabaliken i Bender att göra...?Hade dom festat loss på dolmar kanske...

Direkt från köket gick jag på Tuppeware-party.
Dessa plastprodukter började lanseras i europa redan 1962. Jag tror dom flesta känner till varumärket.
sammanfattningsvis så har denna dag förgyllts med två bra importer.



Doftrikt  och gott....... Grannar än så länge...  Party-party...

Askonsdagen.....

I dag ska vi strö aska i vårat hår... enligt en gammal tradition...för att visa tecken på botgöring!
Som om man inte är nog grå...?
Igår var det annat som gällde. Då skulle det frossas i grädde och mandelmassa som gömts i en vetebulle. Är det någon som på rak arm kan berätta vem som kom på detta? Det finns ju till och med speciella sammanslutningar där semlan dyrkas.
Ja milde min tid... grädde  runt munnen och aska i håret,  visst är livet spännande?
Kom inte och påstå något annat.
För övrigt hänvisar jag till Marias foton från Årsmötet, eftersom min fotokonst inte kan jämföras med hennes.



Felmärkta semlor....



Askungar......



Mästerfotografen Maria.......

I dimma dold...

Idag låg dimman tät och tung över nejden. Detta till trots tog Malte en tur med Vita blixten.
Som vanligt styrde han kosan över träsket och mot Mullberget.  Intet ont anande skidade han på i sin egen takt och måhända hörde han tystnaden, eftersom han var ensam  i spåret.
Då plötsligt flög första  gruppen av Orrar upp från sina gömslen i snön.
Malte tog inalles tjugofem bilder, med varierande resultat och det är i snitt ett par fåglar vid varje uppflog. Flertalet "simmade ut ur bild" och undkom att dokumenteras.
Mycket fågel finns det i alla fall i området.



En av många som tog till flykten denna dag.

Ensamma hemma...

Eftersom Malte inte var riktigt frisk i magen i slutet på veckan så har vi inte begåvats med något umgänge. Man misstänker ju alltid vinterkräksjukan när man vommerar och mår allmänt tjyvens i dessa tider, så man isolerar sig ju för säkerhets skull.
Men det bidde inte mera. En envis huvudvärk avlöste illamåendet. Tja det är inte lätt att veta vad för baskelusker som är i farten. Hur som helst så var kropparna på rätt bra humör på lördagen så vi lagade till en Fiskplanka med potatis- jortärtsskockspurè (phu..) och vermoutsås. Mycket gott och mättande. Matsmältningen genomfördes i var sitt soffhörn....
Och inte visades sig någon mera magsjuka utan allla kalorier blev kvar och lade sig som små mjuka puffar lite här och där på våra kroppar....



Mumsfilibabba...

Första februari 2008

Snöstorm enligt meterologerna, men ..tja inte blev det så illa här hos oss.
Eftersom det var en relativt behaglig temeratur så var det nästan angenämt att gå i en timme. I alla fall norrut, på hemvägen grinade det lite illa i skinnet...men det är smällar man får ta!
I alla fal kan vi konstatera att det är en tid kvar innan vi vill äta fredagsmiddag på vår inglasade altan. Dynorna ligger i varmt förvar i förrådet och stjärnorna i fönstret mot Stures, hänger kvar.
Men hipps vipps så drillar staren.........


Dagsläget för 2:43    Kall-altan...

RSS 2.0