Foton och vänner från förr....
Idag har vi lämnat skogen och sprungit på Staan.... Roligt var att "springa på" Lill-Inger och hennes Kalle, från Kläppbacken. En glad bekanskap som har drygt femtio år på nacken. Man kan säga att hon är min allra första kompis. Innan henne minns jag bara att jag lekte med min storasyster. Men när vi flyttade till Kläppbacken till ett litet soldattorp så bodde Lill-Inger med storebror Alf och mor och far, tvärs över vägen. Hon blev Lill-Inger och jag kallades Sotar-Inger .... Nu bor hon med sin familj i deras egenhändigt byggda hus på nästan samma tomt .... visst är det lite märkligt hur livet kan forma sig. Hon berättade dessutom att hon är en trogen läsare till bloggen, så nu hoppas jag att hon har en kommentar att skriva, när hon till och med omnämns......
Pappa, Gun, mamma och jag
i Kåge 1951
Jag och Malte. Korten hade våra
söner rotat fram och gjort förstoringar av
som vi fick när vi fyllde 50 år!
Kerstin och Anton, då och nu i
nya ramar.....
Pappa, Gun, mamma och jag
i Kåge 1951
Jag och Malte. Korten hade våra
söner rotat fram och gjort förstoringar av
som vi fick när vi fyllde 50 år!
Kerstin och Anton, då och nu i
nya ramar.....
Årets godaste apelsin...
Nu har vi ätit årets godaste apelsin!
Vattnet i den medhavda Smirnof-pluntan var också en höjdare på denna höga höjd....
Vädret var perfekt, ingen vind och ca 5 minus med en anande sol bak molnslöjorna. Färden upp till "Mullimountain" tar på krafterna, i alla fall på dom ynka krafter som bor i min kropp. Malte den snabbe rackaren har hunnit med betydligt fler skidturer i vinter så han pillade ju på som en iller!
Ungefär åtta kilometer med en ständig lutning...uppför, ja ni kan kanske tänka er den brinnande känslan i skulderpartiet....
Däremot tror jag att man måste ha transporterat sig dit upp för att känna den ljuvliga söta smaken av en Jaffa i klyftor, precis rätt tempererade i en tapewareburk....
Vattnet i den medhavda Smirnof-pluntan var också en höjdare på denna höga höjd....
Vädret var perfekt, ingen vind och ca 5 minus med en anande sol bak molnslöjorna. Färden upp till "Mullimountain" tar på krafterna, i alla fall på dom ynka krafter som bor i min kropp. Malte den snabbe rackaren har hunnit med betydligt fler skidturer i vinter så han pillade ju på som en iller!
Ungefär åtta kilometer med en ständig lutning...uppför, ja ni kan kanske tänka er den brinnande känslan i skulderpartiet....
Däremot tror jag att man måste ha transporterat sig dit upp för att känna den ljuvliga söta smaken av en Jaffa i klyftor, precis rätt tempererade i en tapewareburk....
Bilden ljuger...
En bild lär säga mer än tusen ord enligt ett talesätt, men den kan också ljuga. Som i det här fallet!
Malte tog en skidtur upp till Mullberget som är vårat högsta berg i närheten. Bilderna som han tog visar hur rimfrosten klätt in alla träd, ja varje liten kvist var kristallprydd.
Himlen skiftade i grå, blå och rosa toner.
Om jag skulle gissa temperaturen till dessa bilder skulle jag hålla mig kring minus tjugo..Ja kanske till och med trettio kallgrader!
Men se det var bara tre minus.....
En vacker men lögnaktig bild.....
Malte tog en skidtur upp till Mullberget som är vårat högsta berg i närheten. Bilderna som han tog visar hur rimfrosten klätt in alla träd, ja varje liten kvist var kristallprydd.
Himlen skiftade i grå, blå och rosa toner.
Om jag skulle gissa temperaturen till dessa bilder skulle jag hålla mig kring minus tjugo..Ja kanske till och med trettio kallgrader!
Men se det var bara tre minus.....
En vacker men lögnaktig bild.....
Ett fall frammåt.....
Skidturen i Selet blev en aning strapatsrik enligt mej.
Först kollade vi så att allt var som det skulle med alla husen och sedan åkte vi en repa längst älven. Det gick riktigt tungt, inte något "bär" alls i snön, och eftersom min vikt är av den oangenäma sorten så sjönk jag ju rejält. Dessutom lyckades jag ramla både i nerförslöpan som i en uppförsbacke. Snacka om bedrift.
Skidturen avslutades ganska abrubt när Malte körde genom isen. Tur att vi var invid land och att han snabbt la in backen. men hans hemfärd blev mer än tung.... Hans vita blixten var behängda med is.... Jag är alltid ängslig när vi åker på isar och nu fick jag ju vatten på min kvarn...
...risigt läge....
Först kollade vi så att allt var som det skulle med alla husen och sedan åkte vi en repa längst älven. Det gick riktigt tungt, inte något "bär" alls i snön, och eftersom min vikt är av den oangenäma sorten så sjönk jag ju rejält. Dessutom lyckades jag ramla både i nerförslöpan som i en uppförsbacke. Snacka om bedrift.
Skidturen avslutades ganska abrubt när Malte körde genom isen. Tur att vi var invid land och att han snabbt la in backen. men hans hemfärd blev mer än tung.... Hans vita blixten var behängda med is.... Jag är alltid ängslig när vi åker på isar och nu fick jag ju vatten på min kvarn...
...risigt läge....
Vattenticka...?
Ja vad ska man kalla den vackra isformationen som vuxit fram i Byskeälven?
Det ser ut som en stor ticka, en sån där som växer på trädstammar... eller som ett öppet ostronskal i jätteformat....
Första gången jag fick ögonen på denna skulptur var i november och nu äntligen passade det att jag fick den på bild. Min kamera klarar dock inte att föreviga objekt som är långt ifrån så bildkvalitèn blev inte den bästa, men jag hoppas att ni ser hur läcker den är.....
Vattentickan syns från Selsbron, över Byskeälven.
Det ser ut som en stor ticka, en sån där som växer på trädstammar... eller som ett öppet ostronskal i jätteformat....
Första gången jag fick ögonen på denna skulptur var i november och nu äntligen passade det att jag fick den på bild. Min kamera klarar dock inte att föreviga objekt som är långt ifrån så bildkvalitèn blev inte den bästa, men jag hoppas att ni ser hur läcker den är.....
Vattentickan syns från Selsbron, över Byskeälven.
Kroppstemperatur....
Lilla sötnosen Kerstin hade en förhöjd kroppstemperatur i fredags så det blev lite stilla innelekar under helgens första dagar. Visserligen var hon glad och nästan lika pigg som vanligt men vi valde innelekar. Att leka med Play-do var en av sysslorna. Anton förbarmade sig och hjälpte till med att nysta upp lite garn på sitt eget sätt. Alla sätt är bra utom dom dåliga.
Söndagen bjöd på ett grinigt väder men eftersom båda ungarna var feberfria och sonen var pigg på att köra skoter så blev det en liten tur.
...39,4.....plussgrader!
Här nystas det...
Startklara för en liten tur....
Söndagen bjöd på ett grinigt väder men eftersom båda ungarna var feberfria och sonen var pigg på att köra skoter så blev det en liten tur.
...39,4.....plussgrader!
Här nystas det...
Startklara för en liten tur....
Snöblint....
Vitt, vitt överallt bara vitt.
Jag tappar helt focus, men det är ju inte så konstigt när det knappt finns en endaste referenspunkt att hålla sig till. Nog var det tur att Malte följde på promenaden, så att jag hade någon att luta mig mot.... Jag har världens sämsta lokalsinne i vanliga fall och när det blir dålig sikt så blir det etter värre. Dessutom blåste vassa snökorn rakt mot ansiktet så man tvingades böja sig ner mot backen... Inte för att jag höll på att gå vilse utefter byavägen men inte var min vandring rak....Tur att jag inte körde bil!
Vinden står för designen!
Jag tappar helt focus, men det är ju inte så konstigt när det knappt finns en endaste referenspunkt att hålla sig till. Nog var det tur att Malte följde på promenaden, så att jag hade någon att luta mig mot.... Jag har världens sämsta lokalsinne i vanliga fall och när det blir dålig sikt så blir det etter värre. Dessutom blåste vassa snökorn rakt mot ansiktet så man tvingades böja sig ner mot backen... Inte för att jag höll på att gå vilse utefter byavägen men inte var min vandring rak....Tur att jag inte körde bil!
Vinden står för designen!
Världspremiär....
Kommer just från en världspremiär!
Ja det är sant!!!
I vår by bor det ca 100 personer och många av oss vimmlade omkring på båtfabriken för att spana in den nya båten innan den åker till Båtmässan i Göteborg. Det känns allt lite märkvärdigt att en sådan vacker båt är designad och tillverkad här i Norrlångträsk.
En skönhet från vår by.....och snygga dekaler från Hjalmar E ....
S-Cruiser 5.70 är en nyhet från 2009 och Sandström Innovation AB
Trevligt med lite vimmel en vardagskväll i januari....
Ja det är sant!!!
I vår by bor det ca 100 personer och många av oss vimmlade omkring på båtfabriken för att spana in den nya båten innan den åker till Båtmässan i Göteborg. Det känns allt lite märkvärdigt att en sådan vacker båt är designad och tillverkad här i Norrlångträsk.
En skönhet från vår by.....och snygga dekaler från Hjalmar E ....
S-Cruiser 5.70 är en nyhet från 2009 och Sandström Innovation AB
Trevligt med lite vimmel en vardagskväll i januari....
Var sak har sin tid...och plats!
I helgen har det varit ett riktigt hålligång hos oss må ni tro!
Vi lånade dom små gullungarna från Kåge och då blir det liksom automatiskt mera fart i vårat lilla hus. I samma veva så förminskas den fria golvytan i ett nafs. Det mesta som i vanliga fall brukar vara inne i lekskåpet hamnar utanför.....Men så ska det ju vara när man leker.
Trots att helgen började med riktigt många kallgrader så har vi varit ute en stund varje dag.
Roligaste leken kom farfar på.
Två petflaskor fylldes med vatten och så gjorde vi banor i den stora snöhögen.
Rackarns vad det gick.....
Nu är det åter tyst i huset och det känns som om det är behövligt, var sak har sin tid som jag brukar säga....
Och kroppen kräver sin rätt...
Fåglarna åt massor i den stränga kylan ( t.o.m. copyright-märket från den bilden...) att åka snöraka är roligt, även att bygga en koja. Men "kuligast" var det att tävla med petflaskorna....
Vi lånade dom små gullungarna från Kåge och då blir det liksom automatiskt mera fart i vårat lilla hus. I samma veva så förminskas den fria golvytan i ett nafs. Det mesta som i vanliga fall brukar vara inne i lekskåpet hamnar utanför.....Men så ska det ju vara när man leker.
Trots att helgen började med riktigt många kallgrader så har vi varit ute en stund varje dag.
Roligaste leken kom farfar på.
Två petflaskor fylldes med vatten och så gjorde vi banor i den stora snöhögen.
Rackarns vad det gick.....
Nu är det åter tyst i huset och det känns som om det är behövligt, var sak har sin tid som jag brukar säga....
Och kroppen kräver sin rätt...
Fåglarna åt massor i den stränga kylan ( t.o.m. copyright-märket från den bilden...) att åka snöraka är roligt, även att bygga en koja. Men "kuligast" var det att tävla med petflaskorna....
Kallt...
Kylan svepte in över vår landsända häromdagen. Det blev till att damma av täckkappan med vargaskinnet på kapuschongen. Ja jag vet att man inte ska styra ut sig i djurskinn numera, men nu är det så att jag skaffade detta skinn på den tiden då det fortfarand var legitimt, ja till och med lite fint. ( Ah vilken lyrik...) Dessutom är ju den vargen redan död.
Faktiskt tänker jag jämt på det när jag bär detta plagg, tänk om man får en kniv i ryggen? Döm om min förvåning när en ung kvinna seglade in till Antons Teakwondoträning, igår kväll, iklädd en äkta persianpäls... Persian, hur vågar människan?
På grund av den kalla väderleken så blir det nog innelekar idag, eventuellt en liten utestund för att mata småfåglarna som håller på att äta oss ur huset, den tredje frösäcken inhandlades igår....
När det är kallt ute är det mysigt med en varm kram....
Faktiskt tänker jag jämt på det när jag bär detta plagg, tänk om man får en kniv i ryggen? Döm om min förvåning när en ung kvinna seglade in till Antons Teakwondoträning, igår kväll, iklädd en äkta persianpäls... Persian, hur vågar människan?
På grund av den kalla väderleken så blir det nog innelekar idag, eventuellt en liten utestund för att mata småfåglarna som håller på att äta oss ur huset, den tredje frösäcken inhandlades igår....
När det är kallt ute är det mysigt med en varm kram....
På en höft...
Min älskade lilla mamma lagade god mat och var en duktig bakerska, ja hon bakade goda och vackra kakor till fina damer i Staan! Nu vill jag inte jämföra mig med hennes kok och bakkonst men lite snappade man ju upp i det lilla köket på Jössgatan.
Mamma sa att bara man har en kastrull och en träslev så klarar man sig, samt ett bra "smakfinger".
Nog antar jag att hon använde sig av recept också, i alla fall vid bakningen, men se den vanliga husmanskosten lagades på en höft.
Så gör även jag, till skillnad från min man, som är duktig på att laga mat och att följa recept. Så blir det gott också.
Nu ska jag försöka skriva ner gårdagens lunch....
Stek en fiskbit
Koka ett par potatisar
Gör en sås: Smula ner en fiskbuljongtärning i en panna
En dont flytande smör
Nalta hackad lök
En riven morot
En skvätt vitt vin
En pelagrut torkad dill
Koka ihop såsen.
Servera med grönsaker om sådana finns hemma.
Vatten är en gudomlig dryck till detta och till allt annat utom plättar och palt!
För mycket av detta kan lägga sig på höften!
Kom ihåg: Måttan är smal!
Mamma sa att bara man har en kastrull och en träslev så klarar man sig, samt ett bra "smakfinger".
Nog antar jag att hon använde sig av recept också, i alla fall vid bakningen, men se den vanliga husmanskosten lagades på en höft.
Så gör även jag, till skillnad från min man, som är duktig på att laga mat och att följa recept. Så blir det gott också.
Nu ska jag försöka skriva ner gårdagens lunch....
Stek en fiskbit
Koka ett par potatisar
Gör en sås: Smula ner en fiskbuljongtärning i en panna
En dont flytande smör
Nalta hackad lök
En riven morot
En skvätt vitt vin
En pelagrut torkad dill
Koka ihop såsen.
Servera med grönsaker om sådana finns hemma.
Vatten är en gudomlig dryck till detta och till allt annat utom plättar och palt!
För mycket av detta kan lägga sig på höften!
Kom ihåg: Måttan är smal!
Tjugonda Knut..
Visst ser det konstigt ut när man skriver det??? Tjugonda Knut.
Hur som helst så är julen äntligen över för denna gång. Nu ska krimskramset bort, inte för att jag har så mycket framme numera och det mesta är redan i sina gömmor igen.
Men ljusslingan som klänger på den murkna grenen invid ytterdörren låter jag vara kvar. Faktiskt så låter jag den sitta året runt, jag släcker bara lamporna. Det är nämnligen ett fasligt sjå att klammra fast sladden varje gång och eftersom min latrand bara blir bredare och bredare.....kan det vara den som väger så mycket?????
Husknut, ljusgren och ett stengodsfat
som Malte gjort en gång i tiden....
Hur som helst så är julen äntligen över för denna gång. Nu ska krimskramset bort, inte för att jag har så mycket framme numera och det mesta är redan i sina gömmor igen.
Men ljusslingan som klänger på den murkna grenen invid ytterdörren låter jag vara kvar. Faktiskt så låter jag den sitta året runt, jag släcker bara lamporna. Det är nämnligen ett fasligt sjå att klammra fast sladden varje gång och eftersom min latrand bara blir bredare och bredare.....kan det vara den som väger så mycket?????
Husknut, ljusgren och ett stengodsfat
som Malte gjort en gång i tiden....
Vackert igen...
Hade inte ett enda uppslag till dagens blogg....men en blick från köksfönstret ändrade på det.
Vet inte för vilken gång i ordningen som det är vackert på himlavalvet. Färgerna bara avlöser varandra, ömsom mot orange och ömsom mot rosa.
Så här såg det ut iafton och termometern visar på 5,5 plussgrader...????
I januari i Träsket...????
Vart är vi på väg...???
Vet inte för vilken gång i ordningen som det är vackert på himlavalvet. Färgerna bara avlöser varandra, ömsom mot orange och ömsom mot rosa.
Så här såg det ut iafton och termometern visar på 5,5 plussgrader...????
I januari i Träsket...????
Vart är vi på väg...???
Fjärde bilden...
Har hakat på en idè från en annan blogg.
Man skulle leta fram den fjärde bildmappen och välja den fjärde bilden och skriva nåt om den....
Rätt kul att slumpa fram en gammal bild och minnas tillbaka.
Enda smolket i bägaren är att man upptäcker hur fasligt mycket bilder man har som man borde rensa bort....
Den här bilden tog jag den 9 november 2007. Bakom vårat hus.
Vi eldade (äntligen) upp en massa kantribb som blivit kvar sedan vi brände keramik i vår vedeldade ugn. Det var ganska milt väder, vill jag minnas och varmare blev det ju av brasan.
Lägg märke till så lite snö det var.
En annan bild från samma mapp är den första bilden som jag la ut på vår blogg.
Man skulle leta fram den fjärde bildmappen och välja den fjärde bilden och skriva nåt om den....
Rätt kul att slumpa fram en gammal bild och minnas tillbaka.
Enda smolket i bägaren är att man upptäcker hur fasligt mycket bilder man har som man borde rensa bort....
Den här bilden tog jag den 9 november 2007. Bakom vårat hus.
Vi eldade (äntligen) upp en massa kantribb som blivit kvar sedan vi brände keramik i vår vedeldade ugn. Det var ganska milt väder, vill jag minnas och varmare blev det ju av brasan.
Lägg märke till så lite snö det var.
En annan bild från samma mapp är den första bilden som jag la ut på vår blogg.
Två små prickar.....
Mest troligt är det två små prickar som har drivit mig till vansinnets brant! Just innan jag tänkte hoppa över kanten så kom Maria som en räddande ängel. Jag hade namngett en ny sida på Byns hemmsida till ÖVRIGT men se det gick inte...vet inte hur många timmar jag kämpat för att länka över eländet.... när vi döpte om sidan till OVRIGT så gick det bra...att det sedan uppkom ett nytt fel så att hela sidan förvandlade sig till koder är en helt annan historia. Men till slut fixade även det sig. Nu är det bara ( ? ) några små justeringar samt det fortlöpande arbetet. Men som Maria sa det handlar ju om en hemsida till vår lilla by och inte till en storkoncern så om den inte är intakt hela tiden kan ju inte vara hela världen.
Medan jag knåpat och knappat på datorn så spikade Henrik upp dom tavlor som stått staplade lite här och där.
Det blev som ett litet galleri ute i förrådet.
Här spelar två små prickar ingen som helst roll.....
Medan jag knåpat och knappat på datorn så spikade Henrik upp dom tavlor som stått staplade lite här och där.
Det blev som ett litet galleri ute i förrådet.
Här spelar två små prickar ingen som helst roll.....
Snålblåst och leklust...
Gårdagen bjöd på ett mindre trevligt uteväder men vad gör det när man har småfolk i sin närhet?
Vi trotsade vädrets makter och vistades utomhus för att rasa av oss innan middagen.
Motvind....
Herre på täppan...
Tunnel-koja-bygge....
Vi trotsade vädrets makter och vistades utomhus för att rasa av oss innan middagen.
Motvind....
Herre på täppan...
Tunnel-koja-bygge....
Många brott...
Massor med träd har knäckts av den tunga snön och den kraftiga blåsten som härjade tidigare under helgen. Jag misstänker att snön är den största boven. På vissa ställen i skogen ser det ut som om en tornado eller nåt sånt varit i farten...(.!!)
Skidturen bjöd oss dock även på det vackra, man kan säga att skidturen var en lisa för både kropp och själ!
Plockepinn....
Ruggigt vackert....
Skidturen bjöd oss dock även på det vackra, man kan säga att skidturen var en lisa för både kropp och själ!
Plockepinn....
Ruggigt vackert....
Å himlen stod i brand....
Ibland är det så vackert i vår natur att man häpnar. Det går nästan inte ta in allt det vackra...
Det går då absolut inte beskriva i ord, fast jag skulle gärna vilja det. Jag som älskar ord...
Men en bild får duga denna gång.
En bild som säger mer än tusen ord......
Det går då absolut inte beskriva i ord, fast jag skulle gärna vilja det. Jag som älskar ord...
Men en bild får duga denna gång.
En bild som säger mer än tusen ord......
2009....
Ny dag, nytt år och nya tag!
Som vanligt känns det bra att ta nya tag så här på årets första dag.
Vi tog en tur med skidorna och trots att kropparna var tunga av all den goda maten som vi smörjde kråset med igår, så var det en skön upplevelse. Att kunna ta på sig skidorna på sin egen gårdsplan och bara åka rakt ut i naturen är en stor lyx som man ibland glömmer bort.
Inte för att jag tror att dom friterade bläckfiskarna och den goda fiskplankan med vermouthsås elleminerades helt och hållet från kroppen, men det kändes i alla fall skönt efter en timme i spåret...
Skidåkning bränner fett...om nu inte bilden ljuger!
Som vanligt känns det bra att ta nya tag så här på årets första dag.
Vi tog en tur med skidorna och trots att kropparna var tunga av all den goda maten som vi smörjde kråset med igår, så var det en skön upplevelse. Att kunna ta på sig skidorna på sin egen gårdsplan och bara åka rakt ut i naturen är en stor lyx som man ibland glömmer bort.
Inte för att jag tror att dom friterade bläckfiskarna och den goda fiskplankan med vermouthsås elleminerades helt och hållet från kroppen, men det kändes i alla fall skönt efter en timme i spåret...
Skidåkning bränner fett...om nu inte bilden ljuger!
