Silveränglar

Idag var det dags för det årliga julbesöket hos mina kvarvarande fastrar. Ja den äldsta, faster Kerstin, nittioåringen, besökte min syster Gun och jag i torsdags. Nu var det faster Valborg, näst äldst i den Granströmska syskonskaran och så Sigrid som är lillflickan.
Dom är alla silvriga i håret och har glimten i ögat. Roligt är att höra deras positiva prat att dom har det så bra. Till och med faster Sigrid som verkligen drabbats. Kärlkramp, hjärtinfarkt, ett amputerat ben och nu ett elakt bensår på det kvarvarande benet. Lite ledsen över att hon och hennes goa glada Lasse ska flytta från huset och till en lägenhet. Flytta från sitt barndomshem där hon bott i hela sitt liv. Nästan åttio år i samma hus, det är klart att det ska kännas konstigt. Det är tillika vårat "farfars" och sen blir det väl aldrig mer att kliva över tröskeln där. Men som Lasse sa, det förgångna är gjort och bara nostalgi...
Man måste blicka framåt fast man är silvervit i håret!
Vi ger en liten grej istället för julblommor numera.
I år var det en liten Silverängel...



Faster Valborg och Faster Sigrid med sin Lasse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0