Ta mig til havet......

Hösten bjöd oss på en trevlig och vacker dag vid havet! Och våra goda vänner bjöd oss på lunch som bestod av stekt fläsk, potatis och lök....Visserligen blåste det, men solen sken och det var lä i gapsjulet.


Ser ni dom tre vindsnurrorna? Alltså inte dom tre snurriga som står i vinden vid cyklarna.....

Insikten....

Nobelpriset i litteratur 2008 gick till Jean-Marie Gustave Le Clezio!
En helt okänd människa för mig och jag undrar om jag  kommer minnas hans namn om ett tag? Hur som haver så måste jag nog prova läsa nåt av honom i alla fall, och som av en händelse ska vi till bibblan imorgon för att återlämna den hög med böcker som vi lånade för snart en månad sedan. Inte har jag hunnit läsa alla, vet inte vad som flyger i mig när jag kommer till ett bibliotek.
Först irrrar jag från hylla till hylla utan att kunna bestämma mig och sedan plockar jag famnen full. Allt vill jag låna.
Biografier ( guu så många intressanta liv det finns...)
Skönlitterära verk  ( tänk att kunna skriva så..)
Reseskildringar ( passar bra till en som inte själv vill förflytta kroppen)
Läroböcker ( oj så mycket jag har olärt...)
Kokböcker  ( mest Malte måste jag tillstå)
Många böcker blir det!
Måste inse att jag inte kommer att hinna läsa ALLT... och ändå vill jag själv tillföra världen ytterligare alster...Jer he klokt???

Många böcker finns det....

Utsikten....

Visst är det vacker utsikt från stugan?
Byskeälven förbereder sig för vintervila. Men innan dess är det dax för höstfisket som börjar på onsdag. Det vill säga om vädret tillåter, det har ju faktiskt hänt att vi haft full vinter redan den sjunde oktober, med snö som låg kvar ända till våren. Nu ska vi väl hoppas att det inte blir så illa. Jag gillar hösten och ser gärna att den varar riktigt länge, varför inte till ett par dagar före första advent?
Angående höstfisket så har jag inte tänkt vara så himla aktiv, utan överlåter det med varm hand till maken. Han bara MÅSTE få fiska lite till innan han går i dvala....

Höstvackert...

Storlekens betydelse....

Ja så har man då läst nya Norran!
Som det har ventilerats i tidningen om denna händelse. Frågan är om det har varit lika spännande för oss läsare som för Norrans personal? Tror faktiskt inte det!
Jag hade redan bestämt att mitt omdömme skulle bli positivt....herre gud det är ju "bara" en tidning. Dessutom håller jag på att träna mig att läsa tidningar på nätet, är det inte det som är framtiden? Fast visst är det trevligt med en morgonblaska, vanans makt är stor.
Har roat mig med att jämföra storleken från 1950. Då var Norrans bredd lika med dagens Norras höjd...
Priset var däremot lägre, då fick man punga ut med 20 öre för ett nummer, mot dagens 15 spänn! Allt var svart-vitt och det fanns givetvis ingen TV-bilaga. Serierna hette: Tjolanders (?) Dragos,  Karl Alfred och August o Lotta och ett par skor kostade kring Tjugan....
Trots det så tycker även jag att det INTE var bättre förr.... Vi måste ju blicka frammåt!

Large, medium och small....

Första besöket....

Idag har vi besökt Svea för första gången i hennes nya lägenhet. En verkligen trevlig liten lägenhet i Byske är nu Sveas hem. Som vanligt var det ordentligt med gott fika på faten. Hennes syster Signe och broder Sture med fru Karin råkade också vara på visit, så det blev ett riktigt släktkalas.


Svea i sin nya lägenhet!

Kärringkrut och ljung....

Nu är det höstfint på våra föräldrars gravar.
I år blev det lite kärringkrut runt ljungen. Det är ju vackert med vitmossa också men tydligen gillar dom flitigt förekommande hararna att mumsa på den. Dessutom har dom en förmåga att dra runt med mossan och skräpa ner nåt alldeles förfärligt....så nu blev det kärringkrut ,eller Lummer heter det väl egentligen.
Dessutom upptäckte jag att det är dax att fylla i texten på mina föräldrars sten, man kan ju  knappt utläsa namnen. Stenarna till Henrik och Ruts gravar fick en "ansiktslyftning" för ett par år sedan.




Brödbak....

Äntligen skulle det bli av! Alltså vi skulle baka i byns fina bagarstuga. Inte visste jag då vi bokade tid, att mitt ansikte ( vänstra halvan...) skulle leva rövare riktigt ordentligt. Tur nog så finns ju vår älskade granne Karin, duktig på det mesta och alltså även på brödbakning. Hon ställde ju givetvis upp. Man känner sig ju verkligen som en nybörjare när det var längesedan man bakade. Som med allting annat så är det övning ger färdighet som gäller. Förra gången Malte och jag bakade i bagarstugan så fick han magsjuka dagen efter.... vi vågade knappt bjuda på brödet....
Min plåga i munnen höll sig inom rimlig gräns och som sagt med god assistans så blev det både Bråttombröd och Hårdkaka.

En (g)räddande ängel....

Nationalströmming...

Idag har vi avnjutit en ny läckerhet!
Det hela började med ett besök på Skellefteå stadsbibliotek förra veckan. Malte lånade en bok av Leif Mannerström       ( Duktig och känd kock) som heter Husmanskonst ( det tycker jag är en läcker anspelning på husmanskost..) Maken tyckte att vi skulle prova ett recept på strömming: Nationalströmming!
Sagt och gjort, ikväll har vi fixat och donat i vårt lilla kök.
Det blev jätte gott trots att vi inte gjorde dom friterade dillkvistarna!!!!! ja ni läste rätt! Fast han skriver själv i boken att den är överkurs.
Är det någon som blir sugen att prova så låna boken!



Natinalströmming med öl och nubbe...

Eld i berget.....

Vackert så ini bängen! Mina superlativer om höstens färgprakt är nästan slut, jag kan bara konstatera att naturen bjuder ögat på kalas den här tiden på året. Hoppas att ALLA passar på att njuta riktigt ordentligt. Gå ut och glo.....
Mera höstbilder kommer med största sannorlikhet att dyka upp här på bloggen, men nu var det detta jag såg när jag gick ut i morse.




...men hela kohagen lyser grön...än så länge!

Helgäventyr......

En riktigt fullspäckad helg med massor av lek och äventyr.
Solen sken och det inbjöd verkligen till utelekar. Den vackra näverhäggen hade tappat nästan alla sina stora vackra löv och som vanligt blev det lek i lövhögen. En traditionell bild togs även med "papperskameran" ( den omoderna kameran som innehar en filmrulle...snart ett minne blott??) eftersom vi har tagit lövbilder på Anton sedan han var tre år. Dessa bilder är inklistrade i hans egen bok. Nu är Kerstin snart så stor så att hon också ska få en egen bok att klistra och rita i. Nog om detta!
Vår lördagsutflykt började vid Åkerbergsgruvan, numera nedlagd och vattenfylld. Spännade att kasta sten och träffa en stor groda. Därefter knagglade vi oss upp till Tväråliden. Maltes hemställe som numera är öde och fallfärdigt. Det tyckte dom små var lite kusligt. Anton blev dock kaxigare när han fick höra att han varit dit en gång tidigare, när han var en bäbis. Yngst vid släktträffen, bara någon månad om jag inte minns fel. Kerstin höll sig nära sin farfar som var i hennes ålder när han flyttade från huset.
Helgen avslutades med att fira Johanna som fyllde tjugoett år. Malte hade "snott i hop" en potatisgratäng och helstekt filè med Karl Johan sås, mycket gott.
Sedan blev det en tidig kväll i vårt lilla hus, nöjda och glada släckte vi sänglampan.....


Årets sista golfrunda.....

Våra goda vänner och tillika husvärdar är på höstsemester och givetvis blev det tid för lite Gardengolf!
Alltid lika roligt som under dom varma sommardagarna, egentligen är det bara klädseln som är lite annars. Mildrid och Harald har "målarkläderna" på eftersom dom just släppt penslarna för att gå en runda och Malte och jag hade vinterjackor på, ja jag hade till och med täckbyxor! Det gäller att hålla sig varm och mjuk i kroppen. nu visade det sig hjälpa föga, jag blev ohjälpligt sist. Men som kontrast så blev Malte bäst!
Trevligt hade vi i alla fall!
Som vanligt!

Mildrid med målarbyxorna på....

Malte i ruffen.....

Störande moment....

Mot fel pinne......

Lillpajken.....

Vår yngste son har fyllt år igen!
Hela tjugonio stycken... Alltså hur har det gått till? Trots att han är längst i familjen och tillika skäggigast så är och förblir han den yngste!
När det firas födelsedagar i närheten så löper mina tankar automatiskt till vad som har hänt under de gångna åren. Jag säger alltid: Men var har åren tagit vägen? Men om jag nu  tänker efter så visst har han hunnit med en hel del. Det har åkts slalom, fiskats, byggts kojor, åkts skoter, trimmats moppar, lärt sig simma på Rhodos ( förra gången han var dit alltså som sjuåring...) tillbringats sommar och vinterlov i husvagn. Ja listan kan göras hur lång som helst, men då får man ju tänka efter.

Erik är tjugonio år och tre dagar....

Älvsnära....

Måste bara visa detta getingbo som finns på Selsbron över Byskeälven. Visst blir man impad över dom små rackarnas byggkonst?  Att det sitter kvar med all tung trafik som ständigt skakar bron, det tycker jag är helt obegripligt. Och vilken  juste utsikt !!!

Ett getingdöll (?) vid Byskeälven....

Svampfrosseri....

Den här helgen har vi verkligen kunnat frossa i svamp. Men goda vänner från Piteå så har vi plockat massor med svamp. Karl Johan, Björksopp,Rimskivling med mera med mera. Malte och Danne har dessutom dragit en hel del fisk. Sista helgen för öringsfisket innan uppehållet. Men öringen höll inte måttet och laxen är olovlig att ta upp så det blev  till att låta alla firrar gå tillbaka.
Men fisk fick vi äta i alla fall. Våra gäster bjöd på gravad och inbakad Arjeplogöring men senapssås....smarrigt värre!
Å så åt vi ju svamp förståss...
Ja en fin helg blev det trots att vattnet frös natten mot lördag ,så det blev till att dra upp slangen ur brunnen och tömma systemet in till huset. Men än så länge rinner vattnet vid kallkällan och bildar sina vackra isformationer.
Stugvistelsen sjunger på sista versen.....

Goa svampar....

Vackra kristaller...

Nybygget...

Äntligen har bygget upp i byn kommit igång. Jag berättade här på bloggen den 25 februari att Anna och Gunnar förlorade hus och allt dom ägde i en brand, och sen dess har vi väntat på ett nytt hus på samma plats. Nu är det i alla fall på gång!
Man kan redan se att det kommer att bli ett fint hus. Det är väl inte särskilt vanligt att man bygger nytt i så aktningsvärd ålder som Anna och Gunnar besitter, men nu blev det så. Alla gläds vi åt det nya huset, det har verkligen sett ödsligt ut efter det som brann och försvann.

För övrigt går tankarna till andra tragiska händelser den 11 september......

Anna och Gunnars blivande hem!

Nyvässat....

Ja nu hoppas jag att mina problem i munnen ska vara ur världen! har varit till Tandläkarhögskolan i Umeå och fått mina tänder nerslipade ( både uppe och nere) på vänster sida. Nu är det bara att avvakta.... Och under tiden får jag väl skriva lite vassa inlägg...
Vi passade på att njuta av go fika i sällskap med vår äldste son som nyss blivit Umebo.


Varmt som en sommardag..

Vattenlekar är kul....

En strålande fin höstdag om det INTE varit för den kraftiga vinden, men vi klädde oss varmt och satte igång med ett av våra favoritprojekt. vet inte hur många vattenledningar vi byggt... men många är det!
Sedan måste jag berätta att Anton är numera kallad för stålmannen sedan han råkat svälja en lite stålkula som hörde till ett spel... nu är det bara att vänta....


Vattenledning som roar...

Anton visar sin "kalaskula"...

Regnskogen...

Idag hade vi bestämt att vi skulle göra en utflykt till skogen vid stugan. Och har man lovat två små raringar så är det bara att stå vid ord, trots att regnet föll i strida strömmar. Vi packade en fika korg och drog på oss regnkläderna och drog till skogs. Här skulle plockas lingon, blåbär,och hallon. Farfar skulle få plocka svamp, det får bara vuxna göra. Det blev väl lite si och så med bären.... men att kolla in myrstackar och studera bävergångar är ju också spännande. Å att följa en hoppande groda....

Kerstin blev lite trött men Anton travade på....


I ett gapsjul togg vi skydd från regnet en stund...


Vid bäverstigen....

Surt sa räven...

Men ack så vackert.
Rönnarna är fulla med sina vackra bär. Vissa säger att det betyder mycket snö och andra säger tvärtom. Rönnen orkar inte bära både mycket bär och mycket snö. Alltså lite snö!
Tids nog får vi se. Kanske tidigare än vi anar, för i natt hade vi inte många plussgrader.


 Tungt och vackert...

Till SALU...

Igår var vi till Jörns järnvägsstation för att hämta vår vän Mildrid som hade "tågat" sig ner från Narvik.
Den anrika och vackra byggnaden är visst till salu.... men vem i hela friden har råd att värma upp en sådan stor kåk?  Man kan ju undra varför man byggde så himla stort? Hur som haver ett vackert hus är det minsann.
Finns det kanske någon där ute som är spekulant... ? Själva huset kostar nog inte stor slant, men som sagt...uppvärmningskostnaden blir nog gigantisk!


Dyr i drift...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0