Tak över huvudet....

Stora och många lapphandskar vräker ner i dag, så vi är glada att vi har tak över huvudet.
För övrigt samma tak som skyddat oss i tjugonio år.
I detta röda lilla hus har vi alltså trampat på i glädje och sorg. Väggar har flyttats, tapeter har ersatts och maskiner har förnyats, men taket är detsamma.
Det är en hisnande tanke hur mycket som hinner hända och förändras på tjugonio år. Massor har man ju glömt eller förträngt men än minns jag den starka känslan som fyllde mig när jag satte upp våra första köksgardiner... Varför just dom det vet jag inte, men det minnet är så starkt så jag nästan känner doften av nymålat och byggdamm i näsborrarna. Många byten har det blivit efter det och visst har det också glatt mig men dom där första....
Och att äta den första frukosten i "sitt eget" nya hus. Malte och jag, med Henrik i barnstolen och Erik i magen, ja visst tusan har man rätt att vara glad över sina minnen och att ha tak över huvudet....

Vårt hem i vått och torrt, sommar som vinter.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0